En vecka fylld av familj och firande

Förra veckan bar på så många olika lager. Sådana dagar när hjärtat känns alldeles fullt, samtidigt som man anar den där stilla tomheten som alltid kommer efteråt.

En kväll började allt med middag hos en nära vän. Vi har pratat länge om deras kök, om kulörer, knoppar och små detaljer som får helheten att kännas självklar. Jag har varit med och hjälpt till i processen, och nu var det första gången jag fick se det färdiga resultatet på plats. Så vackert, så varmt, och framför allt så snällt mot huset som är flera hundra år gammalt. Ett hem bär alltid på en historia, och när färgerna och formerna stämmer känns det som om allt kommer till ro. Jag kan bara visa detaljer just nu, och kommer framöver kunna berätta varför..

Jag skapar hela dagarna i mitt arbete, både som inredare och smyckesdesigner. Men ibland behöver jag ett skapande som inte har något annat syfte än att få kännas i stunden. Den här veckan plockade jag därför fram akrylfärgerna igen, fyllde burkarna med vatten och lät penseln röra sig nästan på egen hand. När flytande akryl blandas med mycket vatten blir uttrycket mer som akvarell, men med en intensitet i pigmenten som är enklare att styra. Jag tycker om just det, hur färgerna får flyta ut, dra sig tillbaka och hitta sin egen plats. Det blir som ett samtal mellan mig och färgen, en balans mellan kontroll och överlåtelse. Inte ett projekt, inte ett mål, utan en rörelse. Ett sätt att vila i skapandet.

Jag fick med mig dottern i målandet, och skapade helt ljuvliga blommor. Men veckan har inte bara handlat om skapande. Den har framför allt handlat om familjen. Vi har varit samlade i flera dagar, och det är något jag värderar högt. Att få vakna tillsammans, dela frukost vid samma bord och ge dagen en gemensam början, det är ett enkelt men så stort privilegium.

Flera morgnar har börjat tidigt i parkleken, med luft som var klar och lätt, och se hur staden vaknar nedanför Mariaberget. En dag blev det ett besök på Junibacken, och jag fick följa med en treåring som med stora ögon tog in staden och allt det magiska i barnens värld. Att se storstaden genom ett barns blick är att se den på nytt. Varje detalj blir stor, varje upplevelse får en egen plats.

Två hundar (döttrarnas) har också varit en del av den här veckan – otroligt charmiga, men lika busiga. De älskar varandra innerligt, men de kan också röja ordentligt. En stunds stillhet kan på några sekunder förvandlas till ett race genom lägenheten, med tassar som smattrar mot golvet och öron som fladdrar.

En av kvällarna samlades vi alla på Spago, en av mina absoluta favoritrestauranger. Där finns den där familjära känslan som gör att man direkt känner sig hemma. Det är en plats där både barn och hundar är välkomna, och det gör något med stämningen. Maten är fantastisk, och jag skulle säga magisk om man som jag älskar det italienska köket. Och ärligt talat – vem gör inte det? Att sitta där tillsammans, dela rätter, prata i mun på varandra och skratta högt, det är precis den typ av kväll som blir ännu ett fint minne.

Samtidigt som dagarna fyllts av upplevelser och närhet, har också något annat börjat ta form. Materialen till de nya kollektionerna har börjat komma. Det är en alldeles speciell känsla när lådor öppnas och man får hålla i det som snart ska bli smycken. Att känna tyngden, se ytorna, ana hur allt kan kombineras – det är som en liten förälskelse varje gång, och jag så nöjd. Jag vet redan att det här kommer bli vackert, och det känns som början på något nytt.

Men så kommer alltid det där ögonblicket. När dagarna passerat, och var och en återvänder till sina hem och sina liv. När hemmet blir tyst igen och man nästan hör hur det andas ut efter allt liv som fyllt rummen. Den tomheten är verklig, och den är inte alltid enkel. Jag längtar redan till nästa gång vi ses.

Det är på ett sätt det vackra – att vi alla får leva våra liv där vi vill, följa våra vägar och välja våra hem.