De senaste dagarna

Det känns tomt idag, och vad som än skrivs, så räcker inte de orden till för att beskriva hur ofattbart och fruktansvärt det som skett är. När ska detta våld ta slut... Det känns konstigt att skriva om helg, middagar och event, men det är livet tänker jag. Det vanliga livet, så som jag önskar att de flesta dagar var.

I vardagsrummet står dessa Fjärilsranunklar kvar efter helgens fotouppdrag. Jag vill ha vårblommor hemma nu, och efter vår resa nästa vecka så fyller jag på med mer snödroppar och krokus tänker jag.

Varje helg gör jag numera 4liter kombucha, det känns så lyxigt att tappa upp flaskorna och ställa in dem i kylen till veckan som kommer. Första gångerna tyckte jag att det kändes lite krångligt att hålla på med detta, men nu är det så lätt. Scobyn har växt till sig och jag får dela den då och då för att den inte ska bli för stor. Numera är scobyn så kraftig att kombuchan blir kolsyrad redan i behållaren. Jag smaksätter inte drycken då jag tycker att tesmaken är så god i sig själv. Vill du veta grundreceptet så finns det HÄR Kombuchan man gör själv får inte den starka, jästa smaken som den kombucha jag tidigare köpt färdig på flaska. Ursprungligen tros kombucha ha kommit från Asien , där den var känd som "odödlighetens te".

lite suddigt..men ändå.. Jag hade en tanke på att fota maten vi bjöd på i lördags då vi hade vänner på middag, men det var så mörkt och regnigt ute att det inte hade gått. Till middagen hade jag äntligen köpt formar att göra tartar i, något som jag tänkt på i åratal då jag älskar tartar. Så förrätten blev en asiatiskt tonfisk tartar med avocado. Jag köpte färsk tonfisk i fiskdisken, efter att frågat dem om den var bra nog att äta rå. Hemma skar jag den i små fyrkanter och lät den sedan ligga några timmar i en marinad av riven ingefära, limejuice, japansk soja, lite risvinäger och några droppar sesamolja. Sedan skar jag även avokadon i tärningar och lät den dra med finhackad gurka i pressad lime, chiliflakes och lite japansk soja. Då tartaren skulle serveras så formade jag den med avokadon underst och tonfisken över. Jag dekorerade med hemgjord chiliaioli och ruccola. Det blev väldigt gott och kommer lagas många gånger hos oss.

Huvudrätten blev min fisksoppa, den jag inte ens har ett recept för längre. Jag har gjort den i 30 år och med tiden har den förändrats från grundreceptet då jag tagit bort några ingredienser och lagt till andra. Den är alltid uppskattad och serveras med nybakt bröd som man mer än gärna får doppa i soppan. Minst två sorter aioli finns alltid på bordet, och nu blev det lime och chili.

Efterrätt, en vaniljpannacotta med lime- och basilikamarinerade färska jordgubbar.

Det är så mysigt att ha middag med vänner på söndagar tycker jag. På fredagar ska jag alltid upp och jobba dagen efter, och på lördagar är jag ofta trött efter att min arbetsvecka tagit slut. Söndagar är så avslappnade och alla har hunnit komma ner i en lugnare energi.

I måndags var jag bjuden på event av min fina vän Sara N Bergman. Hon har ett samarbete med Swedese där hon skapar sin fantastiska konst på linnevävar från Swedese. Linnevävarna har suttit under fårskinnen på Laminofåtöljern under många år.

Såhär beskriver de samarbetet: "I ett ombyggt missionshus i Höganäs sitter konstnären Sara N Bergman på betonggolvet i sitt målarrum och breder ut gamla linnevävar framför sig.

För att förlänga livslängden på sina kunders Laminofåtöljer har Swedese de senaste åren tagit in utslitna fåtöljer och renoverat dem till originalskick som tål att älskas i många år framöver. När fåtöljerna kommer in på fabriksgolvet i Swedese två småländska fabriker plockas fårskinn och linneväv av för att ge plats åt en ny klädsel. Det gamla materialet vill vi återanvända så mycket som möjligt av, till och med de utslitna vävarna. Vävarnas kanter är rufsigt fransiga, färgerna skiftar och här och var syns fläckar och märken efter alla års användning. Sara väljer noga ut delarna med vackrast patina för att måla på."

Jag och Sara lärde känna varandra då hon hade sin butik i Gamla Stan, och efter något år flyttade jag in i butiken med mitt dåvarande smyckesmärke. När hon sålde butiken så flyttade jag med till nya lokalen som döptes till Atelje 54. Där satt hon, jag, en annan illustratör och två inredare tillsammans under ett par år. Det var så mysigt att ha dessa kreativa och helt fantastiska kvinnor omkring sig. Mycket jobb, många samtal, skapande, fikastunder och middagar tillsammans. Idag bor vi 50mil från varandra, så det var fint att få ses och kramas en stund.

Jag kom hem med en present från Sara...hon skapar även i keramik, och jag har beundrat de små faten som säljer slut i samma sekund som de läggs ut i hennes shop. Nu fick jag 3st i en vacker påse - tack vackra vän.

Detta är det vanliga livet, och jag vill ta tillvara på varenda sekund av det...