Skiftet som sker just nu

Min enorma favoritsnäcka Jag byter ut några stillebenen här hemma nu, och plockar runt med snäckor från både resor och de jag hittat på vägen genom livet. Små minnen från tidigare somrar, från hav och platser där tiden går långsammare. Drivvedspinnar som nästan ser ut som blekta penseldrag på en duk. De känns som en påminnelse om det enkla, om vinden, stranden, sommar, om något som var och som kanske kommer igen.

Det är märkligt hur lite som krävs för att något ska skifta. Några föremål byter plats, och plötsligt rör det sig också på insidan.

Jag vill att hemmet ska andas sommar redan nu, innan den helt är här. Vi sover med öppet fönster, och vaknar av ljuset som letar sig in på morgonen.

Magnolian på innergården står i full blom, och nyanserna är nästan overkliga, som om någon spillt mjuka penseldrag av vitt och rosa över grenarna. Förgätmigej har brett ut sig som ett blått täcke under den. Så mycket vackert, så lågmält och ändå så påtagligt.

Att få skapa med händerna, med material från naturen – guld, kristaller, pärlor. Att bygga världar av det enkla, smycken, stilleben, foton blir ett sätt för mig att få stanna kvar där en stund. Kanske också att hjälpa andra att göra detsamma. Att bära smycken som viskar om något vi längtar efter. Att se ett foto och känna lugnet i kroppen. Att låta hemmet bli en plats där vi verkligen lever livet.

Kanske är det därför jag skriver till just dig här dag. Inte för att du ska ändra något, utan för att viska att du får. Att du får bjuda in mer av det som känns rätt för dig – i det lilla, i vardagen. Att låta utsidan spegla det som rör sig på insidan, och tvärtom.