Att få inreda ett hem från grunden

I mitt arbete som inredare får jag ofta känslan att jag får jag vara med om något som känns större än ett uppdrag. Det är någon speciellt med att få inreda ett hem från grunden, och inte bara fylla det med möbler och färger, utan fånga en känsla, skapa något som bär en själ.

Den här gången fick jag chansen att göra det på Gotland, i ett hus för en familj, där det både ska vara mysigt att vara två personer, men också för den stora familjen under sommaren. En plats för återhämtning, måltider, lek och egentid. Förra veckan var jag där, med kameran i handen och tid att fånga det som skapats, och jag har fått lov att dela mina foton av dessa hem med dig.

Putsade väggar och kalkstensgolv i en magiskt vacker kombination. När jag tar ett inredningsuppdrag, så börjar jag inte med saker, jag börjar med människor. Jag vill få en bild av vilka det är som ska leva i rummen. Jag lyssnar in, inte bara till vad som sägs, utan det som rör sig mellan orden. Vad de längtar efter när de lämnar vardagen bakom sig, om de dras till lugna ytor eller mönstrad värme. Vilka färger de omger sig med när de får välja helt själva. Vem som behöver tystnad, och vem som hämtar kraft i gemenskapen. Det blir personliga samtal, och det är inte ovanligt att olika drömmar samsas i samma familj. En drömmer om rotting och kalkstensgolv, en annan om rena linjer och kalla färger. Det är ofta där det blir allra mest intressant – när olika önskningar får samsas i samma hem. Nyanser möts och får bilda något nytt tillsammans, och miljö skapas som tillhör just dem.

För mig handlar det om att lyssna in det som vill fram. Att hitta det gemensamma, det som kan vävas samman till en helhet. Sedan börjar jag skissa. Jag tar fram en mood board som visar känslan jag vill arbeta efter – med färgskalor, texturer, ljus och detaljer. Inte som en exakt plan, utan mer som en karta med kompass. En känslomässig riktning.

I det här projektet började allt med ljuset, det magiska gotländska ljuset som letar sig in över kalkstensgolv och putsade väggar. Det pudriga, "kalkiga" skimret som ligger över hela landskapet. Även närheten till naturen - bara en grusväg bort och du står bland strandråg och salt vind.

Detta skulle bli ett hem att återvända till, ett ställe där alla får plats. Där färgerna är mjuka, materialen levande, där inget känns stelt, men allt har sin plats.

Att få återvända med kameran, när allt har landat, är något alldeles speciellt. Ofta ligger det år av tankar, samtal och planering bakom en plats. Sedan är den där, och ljuset faller in genom fönstren som om allt varit en självklarhet redan från början.

Nu fick jag gå där i min egna takt, se hur materialen mötte varandra, känna energin i helheten och se hur det som var min idé från början nu fått ett eget liv. En plats som får oss att känna oss mer hemma, i oss själva, i varandra.