Vantar i maj?

Det känns som att maj i år är oändlig, och inte på det där magiska sättet, där dagarna är långa, huden solkysst och kvällarna fyllda med fågelsång. Mer som en evig repris av grå morgnar, kalla vindar och ett ständigt ifrågasättande av årstiden.

Ska det verkligen vara vantar i maj? Vi har ju fått små smakprov av sol och värme.

Jag cyklar till jobbet med fingrarna stela av kyla och möter samma blickar från andra som försöker hålla modet uppe. Vi har ju varit så redo – redo för sol, för kaffekoppen utomhus, för att känna att sommaren närmar sig, men i år känns det som att våren fastnat.

Jag har bokat resor senaste dagarna. En midsommarresa, för att vara säker på att vi får mysiga dagar tillsammans. En annan resa till Nice, för att få andas in medelhavet och påminna mig själv om hur solen känns mot huden.

Samtidigt vet jag att när värmen väl kommer, så kommer den med kraft. Maj, du är lång, men jag hoppas du bär på något vackert i slutet.