Att stå i tillit

Jag läser om astrologin och universums energier just nu, jag lägger kort till mig själv och tolkar dem. Det var känner in är att: Just nu rör sig himlen genom ett landskap av både eftertanke och känslomässig närhet. Universum viskar om återhämtning, om att våga känna, och om att våga backa ett steg från yttre brus för att återvända till det mjuka och äkta.

Vi är i en passage som bjuder in till närhet, och varma, omtänksamma gester. Istället för att fylla dagarna med sociala utsvävningar kan det vara skönt att dra sig tillbaka lite och låta sommaren mjukt vagga oss. Låta relationerna som betyder något få ta plats, men utan krav. Grilla i kvällssolen, ha långsamma samtal i skuggan, bjuda in till något enkelt och kravlöst.

Detta är min sista semestervecka, och jag gör allt för att hålla tempot nere. Jag låter sinnet vara i det varma, mjuka. Jag låter dagarna gå utan att skynda vidare, bara vara nära det som är just nu. Jag reflekterar mycket över vad de förändringar som vi gjort innebär. Släppt en del i sommarhuset, och säljer inom kort det andra för att hitta vår nya plats. Vi har varit på några visningar i sommar, och sett en del fina hus, men ändå inte helt rätt. Det där lilla skiftet i känsla som säger ”nästan, men inte riktigt”. Jag tolkar det som att varje hus vi ser, är som små prövningar. Som det sägs i TBM – ett test. Möjligheter som viskar: ”tar du det här, även om det inte är din fulla dröm?”, och du vågar tacka nej, även när det nästan passar, är en övning i tillit.

Tillit till att det vi verkligen längtar efter också längtar efter oss. Tillit till att det inte är farligt att vänta. Tillit till att vi inte behöver kompromissa med det som känns sant.

Det får ta den tid det tar, och medan vi väntar på huset, på det där JA:et som kommer kännas i hela kroppen – så skapar jag ro där jag är.

Det landar rätt i mig, de beslut vi tagit genom att släppa sommarstället sedan 35år då jag tar in att - Saturnus fortsätter sin retrograd i Fiskarna, och det fördjupar temat av reflektion. Det kan komma upp känslor från förr, gammal sorg, gamla drömmar, ofärdiga processer. Men istället för att fly kan det här vara en chans att möta det som en gång var, och med varsam hand släppa taget om det som inte längre hör hemma i ditt nu. Så ta det lugnt, vattna det som växer i det tysta. Påminn dig om att ibland är det i pausen mellan andetag som livet hörs allra tydligast.

Var befinner du dig i tankar och planer i sommar?