Jag får hålla i mig själv ibland

Jag får hålla i mig själv nu. Inte för att jag är på väg någonstans, men för att tankarna ofta smiter före. De skyndar iväg, en eller två månader framåt, till sommaren och sådant som kanske händer, eller kanske inte alls.

Men samtidigt vill jag inte missa en enda sekund av det som sker just nu. Jag vill inte rusa förbi den här tiden, den här känslan. För nu händer det något varje dag. Luften är mjukare, och kvällarna håller kvar sitt ljus som om de också vill stanna lite längre. Syrenens knoppar förändras från en dag till en annan. Små, nästan omärkbara skiftningar som bara märks om man faktiskt ser efter.

Man känner doften bara av titta på fotot, eller hur? Det är en särskild sorts rikedom, att äta middag utomhus igen. Häromkvällen tog vi oss till en restaurang på en brygga, och satt där bland båtar som kom och gick. Solen värmde och brisen var ljummen. Som jag längtat efter detta.

Jag hade min vän över i fredags, hon som alltid gör mig fin i håret. Nu är även slingorna blekta, topparna avklippta. Senaste veckan har jag börjat varje morgon med Pilates, och upptäckte återigen att dessa små, små rörelser får mig att stappla fram i träningsvärk i dagar efteråt. Jag har skrivit sida upp och sida ner i mitt arbetet med själv tillsammans med TBM . Det har handlat om Expanding, Unblocking och Aligned Action, så spännande och lärorikt. Efter en meditation med självhypnos behövde jag timmar för att landa i mig själv igen och reflektera över vad jag fick. syn på. Jag har letat utemöbler till ett inredningsuppdrag, och skapat en kollektion med örhängen. Fullmånen i måndags var intensiv och gör sig fortfarande påmind.

Och så den där frågan som alltid kommer nu, nästan som ett vårtecken i sig: Vad ska ni göra i sommar? Den gör mig både varm och lite rastlös. För samtidigt som något i mig gärna drömmer fram planer och längtan, så vill en annan del bara vara här, i det som redan pågår.

Så jag håller i mig själv, och andas djupt. Väljer att vara kvar i det som är. För nuet bjuder på små mirakel, om jag bara stannar tillräckligt länge för att se dem.

Det är nu syrenerna snart slår ut. Det är nu ljuset kommer tillbaka. Det är nu jag vill stanna.