Augusti: avslut, firande och nya smycken

Det känns som om augusti rinner mig mellan fingrarna. Som om jag inte riktigt hinner hålla fast vid de där sista sommardagarna innan hösten smyger sig på. Vi har haft helt ljuvliga dagar, med sol, skratt och varma kvällar, men nu märks det hur ljuset snabbt förändras. Från ingenstans blir det kolsvart ute på kvällarna, och på morgonen huttrar jag lite när jag går upp, drar kimonon tätare omkring mig och sätter på kaffet. Det finns något vemodigt i den känslan tycker jag, men samtidigt något stilla och vackert.

En av augustis höjdpunkter blev kvällen vi cyklade till ett fullsatt Stadion för att se Robbie Williams. Jag har tyckt om hans musik länge, men den här konserten var något mer än bara låtarna. Hans sätt att prata mellan musiken, att dela delar av sitt liv och sin resa, berörde på ett helt annat sätt än jag hade väntat mig. Han var underbar, men också djup och uppriktig. Han pratade om sin kamp, om att hitta sig själv, och så nämnde han en film jag inte ens visste fanns.

Några kvällar senare såg vi den – A Better Man . Jag blev rörd, inte bara av musiken och historien bakom, utan av modet det krävs att visa sig så sårbar.

Augusti bär också med sig avslut, den här sommaren har vi haft många sådana – både små och stora. Det har varit som att skala av lager för lager, och jag väljer att se på detta som något spännande. Jag är inte rädd för avslut, de har alltid en mening. När något tar slut, uppstår plats för något annat. Just nu är det ett stort avslut som präglar dagarna – en 35-årig karriär som avslutas. Att stå nära någon som summerar så många år, som blickar tillbaka, är både rörande och inspirerande. Ett sådant avslut innebär också firande. För att fira är att hedra allt det som har varit, och att välkomna det som väntar.

Firande, det blir det också av andra anledningar. Idag är det mannens födelsedag, och jag har tagit ledigt i två dagar för att verkligen kunna vara närvarande med familjen. Det blir restaurangbesök, några tar sig vidare till Ellery, det blir lek med en fyraåring med smittande skratt, och bus med hundarna. Just de där ögonblicken är de som stannar kvar, och kanske det allra bästa sättet att spendera sin tid på.

Ellery Beach House Samtidigt som allt sker, så är jag i väntan på allt material till de nya smyckeskollektionerna. Det är en speciell känsla – som en sorts förväntansfull paus. Jag längtar efter att få sätta mig ner och börja skapa, låta händerna och fantasin arbeta tillsammans, och se hur idéerna växer fram till något verkligt. Det är samma känsla som när en ny säsong är på väg – man vet att något nytt är runt hörnet, men man kan ännu inte riktigt se det.

Kanske är det just det som gör augusti så speciell. Dagarna rinner mellan fingrarna, ja, men den bär på början och förväntan.