<p style="text-align:center;">Jag är nu inne på nionde månaden av ( i stort sett) vitt socker och alkoholfritt. </p><figure class="image"> </figure><p style="text-align:center;">Det var ena dottern som kom med ett förslag i början av sommaren där hon undrade om vi skulle avstå från detta i en månad bara för att se om vi skulle må och sova på ett annat sätt. Jag har aldrig varit så förtjust i socker och hoppar gärna över efterrätter, bullar/bröd, godis, glass mm. Dock har jag tyckt att det är väldigt gott med ett glas vin eller två till helgens middagar och rosé på sommarkvällar. </p><p style="text-align:center;"> </p><p style="text-align:center;">Vi bestämde oss för att utesluta alkohol och vitt socker helt, inte en droppe alkohol och inget med vitt socker. Vi la även till minst 10 min meditation om dagen, 40 min promenad varje dag och träning minst fyra dagar i veckan under den månaden. </p><figure class="image"> </figure><p style="text-align:center;">Veckorna gick och det var inte det minsta svårt att hålla sig till det vi bestämt. När månaden var över så kände vi båda att: Jaha, vad gör vi nu? Börjar äta socker och dricka alkohol? Det kändes helt fel för mig då jag inte kände något som helst sug eller längtan till något utav det. Jag sover så otroligt bra, meditationen har jag haft med mig sedan många år tillbaka och tränar gör jag alltid. </p><p style="text-align:center;">När julen kom och vi gick bort på fler middagar så tog jag ett glas rött vid några tillfällen och nyår firades in med bubbel. En vecka in på 2024 så bestämde jag mig för att gå tillbaka till rutinerna jag hade innan, men jag hade svårt att få in de dagliga promenaderna då jag drog mig för kylan och snön. Träningen hade jag inga riktiga rutiner för under januari och februari.</p><p style="text-align:center;">I mitten av februari tog jag nya tag och får iallafall in träning minst 3 dagar i veckan, mediterar varannan dag och avstår helt från alkohol och vitt socker.</p><figure class="image"> </figure><p style="text-align:center;">Hyn har lyster, humöret svajar inte och svackan på eftermiddagen blir inte lika djup. Under dessa 9 månader har jag rest, haft semester, varit ute och ätit, träffat vänner och upplev hur många situationer som helst där det annars kunde ingått ett glas, en efterrätt, eller snacks. Att tacka nej har inte varit någon som helst utmaning för mig, även om det varje gång uppstår en mängd frågor. </p><p style="text-align:center;">En av frågor som ställs varje gång jag tackar nej är dock: Hur länge skall du hålla på såhär? </p><p style="text-align:center;">Svaret på det har jag inte idag, för jag har inte satt ett slutdatum, det blir som det blir.</p><p style="text-align:center;">En dag eller ett liv, vem vet?</p>