Att lyssna – i livet och i skapandet

Jag sprider ut små sommarstilleben här hemma. Att öva är att leva i närvaro, och i närvaro växer tacksamhet, klarhet och frid.

Imorse började vi dagen tillsammans med en guidad pilates, och det är verkligen att öva för mig. På engelska säger man ofta yoga practice, meditation practice, gratitude practice ... det är just det – en övning. Inte en prestation, inte något man lyckas eller misslyckas med. Utan en återkommande handling som vi återvänder till, om och om igen. Vissa dagar känns det lätt, andra gånger finns det motstånd i varje rörelse eller andetag.

Men det är just där, i upprepningen, som det händer något. En förankring. En kontakt med något större – eller bara med sig själv.

Jag tänker ofta på det, att det jag gör med närvaro, gång på gång, formar mitt inre landskap. En liten ritual blir ett ankare. Det behöver inte vara långt, avancerat eller perfekt.

Jag applicerar samma närvaro då mina händer knyter en mala eller när jag väljer färger och kristaller till ett smycke. Det är samma rytm som i meditation – närvaro, upprepning, lyssnande. Det är aldrig bara material och form, utan det är en känsla, och en sorts stilla inre energi som guidar mig.

Samma sak sker i mina uppdrag som inredare. Jag börjar med att lyssna på dem som ska bo där. Hur de drömmer om att leva i sitt hem. Vilka känslor de längtar efter att omge sig med. Jag frågar, känner in, låter deras berättelser ta plats. Vilka färgskalor drar de sig till? Vilka material får dem att andas lite djupare?

Därifrån växer något fram. En helhet som speglar deras vision, en plats med detaljer och balans. Jag sammanfogar deras drömmar till något konkret, ett hem som både rymmer deras vardag och det vackra i det personliga. Här behöver jag vara lyhörd, närvarande och inkännande. Det är just detta jag tycker så mycket om, att skapa utrymmen som känns, och bär på en själ.

Just nu har jag fått möjligheten att vara en del av ett inredningsprojekt i ett annat land, vilket är väldigt spännande. Jag skissar, tar fram inspiration och sammanställer alla olika materialval.

Som alltid finns det bara rena naturmaterial i det jag föreslår. Vi har alltid byggt våra hem i sten, trä och lera (tegel), material som får åldras med att vi lever och bor i våra hem. Så för mig finns inte alternativet till andra material.

Idag har vi njutit av sommarvärme här i Stockholm, helt ljuvligt. På förmiddagen åkte vi ut till havet, gick en promenad och åt lunch på en brygga i solen. Nu dåsar jag i soffan med en skål jordgubbar och en ny bok, som jag köpte igår. Det är fortsättningen på boken "Döda kvinnor förlåter inte", och den här boken heter "Död mans kvinna". Den beskrivs såhär "Död mans kvinna är en ögonöppnande skildring av livet i Stockholm på tröskeln till det nya seklet där moderna vindar blåser in från kontinenten. I en tid där kvinnan är omyndig och i händerna på makar, läkare och manliga släktingar skildrar Katarina Wennstam en framväxande vänskap mellan fyra kvinnor ur olika samhällsklasser och deras önskan om en ljusare framtid."