Väva Miyukiarmband

Jag kom hem från fjällen i helgen, fylld av energi (om än jätteförkyld) och ser så mycket fram emot att vi går mot våren. Jag önskar alltid att vara här och nu, men idag fladdrar tankarna och drömmarna framåt. Det var fint att byta miljö för en vecka då mycket landade i mig och nya smyckeskollektioner skissades fram, mood boards sattes samman till inredningsuppdrag, och fotouppdrag har redigerats färdigt.

Jag har börjat använda mig av aromaoljor under meditationen då dofter påverkar och förstärker sinnena. Utanför har solen strålat hela dagen och alla jag mött har haft ett leende på läpparna. På innergården värmde solen då jag lutade mig mot väggen en stund för att ta in ljuset. Igår hade vi vänner här på middag, vilket var väldigt mysigt. Samtal runt bordet där man öppnar upp, har tillit till varandra och delar många, härliga skratt. Det är något som gett mig energi denna vinter, att sitta tillsammans med vänner i fladdrande sken från ljusen, äta och prata i timmar.

Vi pratar om drömmar, att de måste få finnas - stora som små - och vara helt obegränsade. Jag skickar ut i universum, drömmen om platsen där mitt skapande kan få ske med stora gester. Platsen där jag kan ta emot de som vill komma och skapa. Jag ser den klart och tydligt framför mig, och vet att den är på väg. Jag drömmer också om huset, det som kanske redan under detta år blir till verklighet. Vi ska inte flytta, detta är vår gemensamma drömplats, men det finns också en dröm om ett andra hem...

Jag lär mig just nu något nytt, och jag skapar med de minsta pärlorna någonsin. Armband efter armband vävs sakta fram och jag vill inte sluta.

När ett armband är färdigt så har jag redan en tanke om nästa. Jag plockar med pärlorna och provar de olika nyanserna med varandra..

Så har tredje februariveckan börjat, och till helgen firar vi en dotter som fyller jämt. Jag blir alltid nostalgisk till deras födelsedagar, minns och tänker på då och nu..