Mod att vara sårbar

"Photography is a way of feeling, of touching, of loving. What you have caught on film is captured forever… It remembers little things, long after you have forgotten everything.”

— Aaron Siskind

Det är en vecka kvar innan höstdagjämningen, så jag väljer att fortsätta säga sensommar om tiden vi är i nu. Vi har helt underbara dagar här i Stockholm med höga, klara morgnar och varma dagar. Just nu är familjen som bor på Bornholm här på besök och jag njuter av barnbarnstid, gos och lek. Tidigt på morgonen rullar jag ut yogamattan och till tonerna av mantran och i doften av rökelse landar jag i mig själv, i pausen mellan in- och utandning.

Mina tankar går tillbaka till föredraget med Brené Brown som jag såg igen på Netflix häromkvällen -"The Call to Courage". Hon pratar om tillhörighet och att passa in, hur dessa är motsatsen till varandra. Hur sårbarhet behövs för att ha en tillhörighet. Enligt Brené Brown är sårbarhet inte svaghet. Det är istället vår mest exakta mätare på mod. Att vara sårbar innebär att våga visa upp sig precis som man är – utan masker och försvarsmekanismer. Det innebär att släppa kontrollen och tillåta sig själv att vara öppen för kärlek, kreativitet och verklig kontakt med andra, men också för risken att bli sårad.

"Att tro att sårbarhet är svaghet är detsamma som att tro att känslor är svaghet. Att stänga ute sitt känsloliv av rädsla för att det kommer att kosta för mycket är att vända ryggen till allt det som ger mål och mening till livet. Vi flyr ofta från vår sårbarhet på grund av att vi associerar den med känslor som rädsla, skam, sorg och besvikelse. Dessa känslor vill vi inte tala om, även de stunder då de verkligen påverkar vårt sätt att leva, känna kärlek, arbeta och vara ledare. Vad de flesta av oss inte förstår, och vad som tog mig tio års forskning att förstå, är att sårbarhet även är ursprunget till de känslor och erfarenheter som vi längtar efter. Sårbarhet är ursprunget till kärlek, tillhörighet, glädje, mod, empati och kreativitet."

Tänk så många av oss som är rädda för, och ser ner på sårbarhet när det är grunden till allt. Att vara modig nog att säga "jag behöver hjälp", "jag känner mig osäker" eller "jag är rädd" är alla uttryck för sårbarhet som kan fördjupa våra relationer. De orden öppnar upp för en ärlighet och närhet som är omöjlig att uppnå om vi konstant håller masken uppe.

Att leva så som Brené Brown beskriver handlar om att omfamna livets osäkerheter och släppa perfektionismen. Att våga visa sig själv som den man verkligen är. Det är ett liv där man är öppen för både kärlek och smärta, och där man ser misslyckanden som en nödvändig del för att växa som människa. Det är ett liv där det skapas djupa, meningsfulla relationer, där man utforskar sin kreativitet och känner en djupare känsla av tillhörighet och glädje.

Jag känner själv att jag har drag av perfektionism i det jag gör och skapar, inte lika mycket i hur jag är som person eller hur jag tror att jag framställs i andras ögon. Går det verkligen hand i hand...? Tankarna runt detta får följa med mig under dagen och in i helgen. Jag ska påminna min mig själv om att nästa gång jag står inför valet att skydda mig själv eller att våga vara öppen – välja modet att vara sårbar.